Parapsykologiska fenomen var väl att ta i, det kunde gott kallas vanlig fantasi. Livet blev i alla händelser så mycket rikare när han släppte loss. Snart skulle gubben från Kolsva levitera också. Tänk så förvånad han skulle bli. Nästan mörkt, nästan mörkt, skulle han få sjunga. Gubbjäveln.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Hon sa att vi bråddes på både mamma och pappa. Att jag skulle passa mig noga för jag hade fått pappas näsa. Att jag skulle bli hårig och fet och alkoholiserad. Hon berättade att pojkar blir som sina fäder och att öronen och näsan växer hela livet. Mina örsnibbar hade jag också fått från pappa. De skulle räcka ner till knäna när jag var gammal. Jag frågade vem hon bråddes på. Vem tror du, idiot, sa hon och log.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
First exercise.
Then discipline.
Then affection.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Fredagsmyset urartade sällan men kvällen blev ibland mer kryddad än dillchipsen. Traditionen bjöd "Charader och Canasta". Så hade det alltid varit. Den här decemberkvällen var han uppspelt av en ny idé. Han såg med sängkammarblick på henne och sa: "Sätt på tv:n. Sätt på tv:n."
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Hon hade sagt honom att det var fint att han var lika vacker som Peter Schildt, att han klädde i pipa och kofta. Men hans litterära bildning lämnade mycket övrigt att önska. Hon visste att han trots sitt samlade yttre var hetlevrad och lysten. Det gjorde att hon beslöt sig för att råda bot på hans tillkortakommanden. Han var tvungen att läsa alla böcker som dolde henne innan han fick mer. Efter en vecka hade han blottat hennes mun. Det skulle dröja Strindbergs samlade och Utvandrarsviten innan han fick ana hennes bröst. Vad Kameliadamen täckte vågade han inte ens tänka på. Istället stavade han sig vidare genom Porten kallas trång. Arbetarförfattare fick en ny innebörd.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Sin egen lyckas smed.Tiden är ur led.Egen härd är guld värd.Smid plogen till svärd.Saligare att giva än att taga.Älska och aga.Aviga och räta.Saffransfläta.Sticka sticka liten flicka.Bara stå och aldrig vicka.Fast i blick och dallersjäl.Sticka fienden ihjäl.
Bild: Lotta GustafssonText: Carina Svensson
Han hade kladdat så mycket i boken att den blev en profetia.Utan att han anat det hade han spillt så ett C försvann.
I ett enda handgrepp hade han formulerat titeln
"..onan, barbaren".
När han såg det blev han rörd till tårar.
Lycklig.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
Mammas tunga var vass. Men det var min också. Jag hade läst X & Y i Svenska Mad så jag visste redan att det går många varv innan någon av oss slutligen ligger strimlad. Så här långt var hennes fingertoppar mina. Hon låtsades som ingenting, nynnade på Dark Lady med Cher. Jag hade alltid trott att det var en man som sjöng den. Nu skulle hon få betala för det. Också. Och jag tänkte verkligen le ända in i döden.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
i mitt dockhus
i mitt kök
arbetsljus och
hemmastök
mammas lilla piga
feja på och niga
går till bänken
hämtar kniven
lilla mamma
efterbliven
kastar huvud
av och an
lilla tösen tar omhand
öga öga näsa mun
där går vägen
ner till brunn
Bild:Lotta Gustafsson
Text:Carina Svensson
Hon hade fått till frisyren och läppstiftet var perfekt. Nu var bara frågan hur själva libretton skulle börja. Jag vill inte döööö, lät så plumpt. Å andra sidan: Jag vill bara inte leeeeva, lät ju inte heller riktigt säljande. Så tänkte hon att man kunde göra en balett istället för en opera. Pjäsen fanns ju redan, och boken. Eller kanske hon skulle försöka sig på en installation? Hon gick ut och övade lite bakom knuten. Tyvärr tänkte hon inte på att hon var allergisk. Hon nös plötsligt och råkade sparka till mjölkpallen. Men det hade nog inte blivit så bra ändå. Hon hade ingen talang för det där med uppträdande. Gjorde sig bäst i charken. Död i skönhet.
Bild: Lotta Gustafsson
Text: Carina Svensson
